Hur kommer man igång med löpningen, det är inte så himla lätt att bli Marathonlöpare ? näää så är det givetvis, tänkte förklara mitt sätt ! det finns inte något vetenskapligt i mina teorier och sätt att göra detta på.
Jag startade med en anmälan till Stockholm Marathon 1990 , jahaja då kanske vi ska börja träna också, så jag började lite stapplande med några kortare 2,5 km rundor i spåret, ja det här går ju bra så jag ökade distansen vart efter, en helg ökade jag från 10 km till 20 km det var lite väl häftigt och något man inte bör göra, sista halvmilen så var det gå jogg, ville inte stanna men kunde inte springa tempot var som gå, kommer tyvärr inte ihåg tiden då jag var på en nivå när tiden togs på en vanlig klocka, jag var helt slut och mådde illa då jag inte hade med mig någon vätska, kröp flämtande in i duschen.. Det jag upptäckte var att jag fick ett brått uppåt blev både snabbare och starkare än efter månader av 2,5 km rundor.Just detta sättet måste jag avråda ifrån, men delar av sättet kan man använda.
Starta med kortare turer i lugnt tempo, vänj kroppen vid den ändrade fysiska och psykiska belastningen. Jag tror att man ska satsa på att orka hålla på längre stunder, fart och distans är inledningsvis underordnat. om du ökar tiden du springer /Joggar, lämpligt vis ökar du på distansen något men sänker tempot för att orka, känn dig för ,, det ska vara skönt att springa,
turerna mellan går du tillbaka på den kortare rundan och ökar farten för att få tempot.
Tänk på att många är dom som börjar springa ger järnet redan inlednings vis efter det blir så ledbrutna att dom lägger löpkarriären på hyllan, så ska du inte göra !
Tänk även på att du ska låta kroppen vila och växa, inte för många långa pass tätt inpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar